Framtiden har 756 dagar per år, och vi skall arbeta på dem alla!
I Sverige är vi rätt vana vid en trygg ekonomi och ett tryggt arbetsklimat. Under lång tid har vi som arbetar lyckats skapa små fria utrymmen där vi kan få pusta ut och leva våra liv, om så bara för en liten stund. Vi har 8 timmars arbetsdag, fem avlönade semesterveckor och vi kan gå ut i pension redan vid 65 års ålder. Men detta, mer än 100-årigt långa, arbete som svensk arbetarrörelse bedrivit beskrivs på SvD:s ledarsida idag som dålig arbetsmoral.
Annat är det på andra sidan östersjön. Svenskt Näringslivs poolpojke Erik Zsiga förklarar här, i ett tappert försök att göra reklam för sin kommande bok Hej då östeuropa, att det ”idag finns ett förändringstryck, en arbetsmoral och ett entreprenörskap av en helt annan kaliber än hos oss [svenskar]” bland befolkningen i öst. Det ultimata beviset för denna nya friska arbetsmoral är enligt herr Zsiga att baltiska arbetare ”arbetar totalt 6,5 fler arbetsveckor än en svensk. De går till jobbet i ur och skur”.
Erik fortsätter med att på SvD:s ledarsida läxa upp oss om grunderna i ekonomisk politik genom att förklara varför baltiska arbetare går till jobbet trots att de är sjuka, tötta och slitna. Drivkrafterna bakom det hela förklaras vara ”viljan till ett bättre liv”. Vad som sker i östeuropa är alltså något så främmande som att människor arbetar för att ha råd att leva sina liv. Man säljer alltså sin arbetstid i utbyte mot pengar. Så exotiskt!
Att vi svenskar lever i en sådan materiell trygghet att viljan till ett bättre liv hos oss består av att kunna ägna åt oss våra fritidsintressen, familj och vänner eller bara få pusta ut lite vid livets slut är alltså inget annat än ett misslyckande enligt Timbro och Svenskt Näringsliv. Någonting har gått snett. Vi arbetar inte längre 10 timmar om dagen för att ha råd med ett kylskåp eller en skyhög elräkning.
Vi på Maska.nu vill dock inte mäta ett samhälles framgång i hur många dagar vi tvingas arbeta utan i hur stor utsträckning vi kan tillåta oss att leva våra liv i frihet. Därför ser vi med glädje framför oss hur arbetsvilliga Timbro-anställda säger upp sina fasta anställningar och förtroendeposter inom bolagssverige för att emigrera till nykapitalismen i öst.
Hej då Timbro-högern!