Meningslösa jobb är ingen god anledning att ställa väckarklockan

Den för Socialdemokratin så viktiga ekonomen John Maynard Keynes förutspådde på 30-talet att västvärldens ekonomiska och tekniska utveckling vid millennieskiftet skulle möjliggjort en normal arbetsvecka på ca 15 timmar. Och det finns ingenting som tyder på att han egentligen hade fel.

Rent tekniskt är det full möjligt för oss att idag producera allt det som Keynes såg som livsnödvändigt för ett fungerande liv, på långt under 15 timmars arbetsvecka. Ändå så krävs det inte mer än att vi gnider sömngruset ut våra morgontrötta ögon för att inse att Keynes vision är långt ifrån verklighet idag. Hur blev de så?

Ett svar är givetvis att vi i skuggan av teknologiska framsteg valt bort sänkt arbetstid till fördel för materiell standardhöjning. Tekniska framsteg och effektiviseringar har både givit oss möjligheten att bota cancer och överöst oss med prylar och kortlivade konsumtionsvaror. Men om vi vänder blickarna från dessa ting och istället tittar på innehållet av vårt dagliga arbete, så inser vi att detta knappast kan vara det enda svaret.

Under 60-talet var Sverige en framstående industrination. Här tillverkades bilar, kompressorkylskåp och telefonväxlar. Men sedan dess har antalet som arbetar inom industrin mer än halverats. Och sysselsatta inom jordbruket har under samma tid gått från 12 till 2 procent. Den arbetstid som befriats tack vare teknologiska framsteg och off-shoring kan alltså inte ha fyllts av vår efterfrågan på surfplattor och acne jeans.

Istället har en ny industri tagit form i västvärlden. En industri som tycks spotta ur sig nya arbeten. Finansiella tjänster, affärsjuridik, telefonförsäljning, managementkunsulting, låneadministration, marknadsföring, hushållsnära tjänster osv. Arbeten vars enda funktion tycks vara att underlätta andra värdelösa arbeten eller de privata problem som uppstår för dem som tvingas ta dessa. Den byråkrati och ineffektivitet som vi idag ser inom de större företagskomplexen får nidbilderna av Sovjetunionen att blekna i jämförelse.

Allt medan de som trots allt tycks göra något viktigt på sina jobb – de som vårdar någon eller lyfter och lagar något – ständigt går med en hotande nedskärning över sig tycks köttberget av pappersvändare och administratörer aldrig sluta växa.

Och känslan av att vi gör något meningsfyllt på våra nya arbeten är näst intill obefintlig. I vetskap om att det vi gör är fullständigt meningslös så fyller vi våra arbetsdagar med tomt arbete. I snitt maskar vi bort minst 2 timmar om dagen på att fika, läsa tidningar och surfa på internet. Inte på grund av bristande moral. Tvärt om, i brist på meningsfyllda arbetsuppgifter.

Istället för att fokusera på att skapa jobb skulle vi gemensamt kunna samtala om vilka jobb som vi faktiskt tror att vårt samhälle behöver. Blir vi lyckligare av telefonförsäljning, upphovsrättsjuridik och jobbcoaching? Och istället för att slå nya rekord i övertid skulle vi kunna dela på de jobb som blir kvar.

Så när nu Socialdemokratin vill erbjuda ungdomen fler jobbiga morgnar bör vi kontra med att fråga vad som faktiskt är värt att ställa väckarklockan inför. Hade John Maynard Keynes varit i livet idag skulle han kanske råda ungdomarna att ta en välförtjänt sovmorgon istället.