Falska leenden och hur övervakningsteknik riskerar att rasera den ordning den är skapt att upprätthålla

Många anställda vid Keihin Electric Railway i Japan börjar dagen med att le mot en liten dator. Utifrån komponenter som hur läppen kurvar sig och ögonen kisar kisar sig, analyseras leendets kvalitet genom teknologin OKAO Vision och får ett betyg från 0 till 100. Om det behövs uppmanar datorn den anställde att “Bara lite till!” och “Se lycklig ut”. Den anställde rättar i så fall till sitt leende, och arbetsdagen kan påbörjas.

Berättelsen kommer från Katrina Onstads artikel ‘Smile, honey’ How technology is making women grin and bear it. Och i sin årsrapport till aktieägarna tydliggör Omron Corporation att “Vår ‘Smile Scan’ sensor […] avläser leenden i realtid, och betygsätter dem med ett numeriskt värde. Denna nya produkt, utvecklad utifrån vår patenterade teknik för ansiktsigenkänning OKAO Vision, ger en naturlig, kvantitativ analys av till vilken grad en person ler eller inte. T.ex. kan butiksägare använda tekniken för att avgöra om personalens leenden är breda nog för att vara effektiva i mötet med konsumenterna”.

Men är inte det påtvingade leendet egentligen som vilket påtvingat arbete som helst? I böckerna Imperiet och Multituden utvecklar Antoni Negri och Michael Hardt idén om att en allt större del av västvärldens arbetarklass ägnade sig sk. immateriellt arbete – “det nya arbetet för den nya tiden”. Även om själva utförandet av arbetet är materiellt i all sin mening så syftar – enligt Hardt och Negri – arbetet till att producera (manipulera) symboler och känslor.

Men när vi tvingar oss att le trots att vi kanske egentligen är ledsna tvingar vi oss själva att förtränga våra egna känslor och våra behov att kommunicera dem, skriver Nina Björk i sin senaste bok Lyckliga i alla sina dagar. Björk tar sitt avstamp i Russell Arlie Hochendchilds begrepp emotionellt arbete, som även det syftar till att beskriva skapandet/manipulationen av känslor i utbyte mot pengar. Förmågan att läsa av våra egna och andras känslor riskerar dessutom att ta skada, om vi ständigt utsätts för detta arbete.

Även hos Nina Björk får vi besöka reseindustrin via en annonstext från Pacific Southwest Airlines: “På PSA är våra leenden inte påklistrade. Så le hela vägen. Från LA. Till San Francisco”.

Men jag tänker att det finns mer kring detta falska leendet än det som ryms inom kritiken mot immateriellt och emotionellt arbete. Det är ingen slump att traditionellt kvinnodominerade yrken också är dominerande blande de arbeten där leendet är en självklar del. Det handlar om yrken där undergivenhet (både ekonomisk, statusmässig och moralisk) har en tydlig roll; sekreterare, telefonister, servicepersonal och omvårdare. Könets underordning ärvs in i arbetslivet, eller tvärt om.

Dominans och undergivenhet i arbetslivet har en komplex relation. Dominansen skall dels vara tydlig – för att kunden i en butik skall känna att han kan ställa alla de krav som till slut får honom att genomföra ett köp. Och dels skall den maskeras – för att kunden skall känna sig bekväm med sina krav måste du le, din underkastelse skall upplevas som frivillig. Ju mer undergiven din yrkesroll är ju mer tacksam och villig måste du spela. Lönearbetets yttersta förutsättning – att du utför en arbetssyssla villkorat utbytet mot pengar –  maskeras bakom ett leende.

Inom det kommande året förväntar sig Omron Corporation kunna lansera sitt OKAO Vision för marknadens vanligaste system för butiksövervakning – på detta sätt kan butiksägaren se till att personalen aldrig visar hur de egentligen mår. Och marknaden för ansiktsigenkänning som kan avläsa vilka känslor människor gör utryck för förväntas explodera under de kommande åren.

Men annonsen från Pacific Southwest Airlines saluförde ju äkta leenden och inte leenden som är framtvingade av ett betygssättande övervakningssystem. Och kanske är det – ironiskt nog – just OKAO Vision och liknande system som genom sin blotta existens riskerar att avslöja och rasera den ordning de från början är skapade att upprätthålla.