Facebook vs. arbetsgivarna

Nu har det äntligen avslöjats, det som vi kontorister vetat sedan länge nu. I en australiensisk undersökning utförd av Surfcontrol visar man hur företagsägarna förlorar stora pengar på att deras anställda använder sin arbetstid åt att bygga sociala nätverk istället för de näringslivsnätverk som arbetsgivarna förordar.

Verktyget som ger oss anställda denna möjlighet heter Facebook, och kan lättas beskrivas som ett community på webben där du kan hitta gamla bekanta och hålla kontakten med dina nuvarande. Många som Maska.nu har varit i kontakt med beskriver hur de upplever ett ökande beroende av de sociala möjligheter som Facebook erbjuder.

Enligt Surfcontrol så förlorar australiensiska företag 28 miljarder kronor om året bara på de anställdas nyttjande av Facebook. Detta är en siffra som närmar sig den som man tidigare uppskattat angående anställdas olovliga raster.

Även i Sverige ser vi hur detta nätverkande oroar företagare. Såhär beskriver en skattekonsult sin arbetsklimatsförbättring:

“Alla vet att man hänger på Facebook på arbetstid. Jag har vare sig internet eller tv hemma för jag gillar att göra nyttigare saker när jag är ledig, berättar en anonym användare som deltagit i studien.

[…]

Jag arbetar heltid som skattekonsult. De senaste två veckorna har jag nog bara jobbat en kvart om dagen, berättar en annan Facebookentusiast.”

På Facebook ökar nu också antalet så kallade grupper för anställda på större företag. I dessa grupper konspireras det mot både företagen i stort och de anställdas chefer. I dessa gruppers diskussionstrådar diskuterar man allt ifrån hur mycket man hatar att arbeta övertid till hur man kan slippa undan med att arbeta så lite som möjligt. Richar Cullen på SurfControl vittnar själv om dessa grupper i australiensiska Sydney Morning Herald.

“Det finns till och med Facebook-grupper som är till för att hålla sig undan från att jobba.”

Även Maska.nu finns självklart representerade på Facebook som en grupp där du t.ex. kan berätta hur stor del av arbetsdagen just du spenderar på Facebook.

Arbetsförmedlingen eller nackskott?

Semestern börjar närma sig sitt slut, och efter ett par veckor med ännu mer navelpillande än vanligt så känns tanken på att gå upp på morgonen ännu mer avlägsen än den brukar. Glädjande då att få höra att vi inte är ensamma.

“Om valet skulle stå mellan att gå till arbetsförmedlingen och att få ett nackskott, då skulle det bli ett nackskott för vår del.”

Dagens hjältar är Eva och Bengt som i tidningen Corren kommer ut som lönearbetsinkapabla. Deras fräna kritik mot vårt samhälle som vägrar att se att det finns en stor grupp människor som inte kan lönearbeta är helt fantastisk. Lyssna bara på Bengts ord, det är vackrare än den vackraste poesi.

“Konventionellt arbete är uteslutet för mig, samvetsmässigt och intellektuellt, eftersom det framstår som förkastligt både för min egen och för omgivningens välfärd, samt känslomässigt, då det skapar en outhärdlig smärta och nedstämdhet.”

Detta är det roligaste Maska.nu läst i en tidning på länge, trodde vi, tills vi slog upp dagens utgåva av samlingsplatsen för Sveriges största genier i borgerlig dumhet, Svenska Dagbladets ledarsida. Där förklarar man för oss vanliga dödliga löneslavar hur bra det är att Eva och Bengt nu kommer att sluta få socialbidrag. Hur fantastiskt det är att Sverige är på väg in i en ny arbetskultur och hur glada alla vi som jobbar som undersköterskor, chaufförer och fabriksarbetare kommer bli av att Bengt och Eva börjar jobba.

Och vi som för en sekund trodde att vi skulle bli glada för att några hade lyckats slippa undan den eviga olycka som lönearbetet för oss är…

Framtiden har 756 dagar per år, och vi skall arbeta på dem alla!

I Sverige är vi rätt vana vid en trygg ekonomi och ett tryggt arbetsklimat. Under lång tid har vi som arbetar lyckats skapa små fria utrymmen där vi kan få pusta ut och leva våra liv, om så bara för en liten stund. Vi har 8 timmars arbetsdag, fem avlönade semesterveckor och vi kan gå ut i pension redan vid 65 års ålder. Men detta, mer än 100-årigt långa, arbete som svensk arbetarrörelse bedrivit beskrivs på SvD:s ledarsida idag som dålig arbetsmoral.

Annat är det på andra sidan östersjön. Svenskt Näringslivs poolpojke Erik Zsiga förklarar här, i ett tappert försök att göra reklam för sin kommande bok Hej då östeuropa, att det ”idag finns ett förändringstryck, en arbetsmoral och ett entreprenörskap av en helt annan kaliber än hos oss [svenskar]” bland befolkningen i öst. Det ultimata beviset för denna nya friska arbetsmoral är enligt herr Zsiga att baltiska arbetare ”arbetar totalt 6,5 fler arbetsveckor än en svensk. De går till jobbet i ur och skur”.

Erik fortsätter med att på SvD:s ledarsida läxa upp oss om grunderna i ekonomisk politik genom att förklara varför baltiska arbetare går till jobbet trots att de är sjuka, tötta och slitna. Drivkrafterna bakom det hela förklaras vara ”viljan till ett bättre liv”. Vad som sker i östeuropa är alltså något så främmande som att människor arbetar för att ha råd att leva sina liv. Man säljer alltså sin arbetstid i utbyte mot pengar. Så exotiskt!

Att vi svenskar lever i en sådan materiell trygghet att viljan till ett bättre liv hos oss består av att kunna ägna åt oss våra fritidsintressen, familj och vänner eller bara få pusta ut lite vid livets slut är alltså inget annat än ett misslyckande enligt Timbro och Svenskt Näringsliv. Någonting har gått snett. Vi arbetar inte längre 10 timmar om dagen för att ha råd med ett kylskåp eller en skyhög elräkning.

Vi på Maska.nu vill dock inte mäta ett samhälles framgång i hur många dagar vi tvingas arbeta utan i hur stor utsträckning vi kan tillåta oss att leva våra liv i frihet. Därför ser vi med glädje framför oss hur arbetsvilliga Timbro-anställda säger upp sina fasta anställningar och förtroendeposter inom bolagssverige för att emigrera till nykapitalismen i öst.

Hej då Timbro-högern!

Grus i maskineriet i Malmberget

När pappersvändarna på LKAB började vrida och vända på paragrafer och tidigare överenskomna regler i sina ivriga försök att förhindra att de anställda får ta del av företagets växande vinster svarade de anställda med samma vapen. Det är allmänt känt att säkerhetsföreskrifter, miljöpolicys och jämställdhetsplaner inte är mer än på pappret på de flesta företag. Och nu när gruvarbetarna i Malmberget börjat följa säkerhetsreglerna till punkt och prickar så anklagas de för maskning.

Slipsnissarna i LKAB:s ledning står förvirrade och gräver djupt med fingrarna i huvudet. Mats Pettersson som bär den fashionabla titeln personaldirektör utrycker det såhär:

Förutsättningarna som ska finnas, är där. Malmen är i ortarna, maskinerna är tillgängliga och vi har full bemanning […]

Men så enkelt är det inte alltid. Vi anställda är inte maskiner och förutsättningen för att vi skall jobba är inte att vi får maskiner i händerna och sätts ut på en arbetsplats. När löneförhandlingarna saboteras för att LKAB:s ledning och aktieinnehavare vägrar dela med sig får de anställda ofta förlita sig på facket. Men när fackförbundet nu står bakbundna genom kollektivavtalens fredsplikt måste man leta efter nya vapen.

Man kan kalla det maskning, paragrafrytteri eller ren djävulskap. Vi på Maska.nu kallar det uppfinningsrikedom och kan inte annat än gratulera gruvarbetarna i Malmberget. Det enda som kan avgöra hur vida denna maskningsaktion är bra eller ej är i vilken mån den lyckas påverka de pågående löneförhandlingarna på LKAB.

Maska.nu önskar gruvisarna all lycka till!

Reinfeldt är en lat jävel

I veckan som gick låg jag hemma med hög feber och ett gäng upplösta treo-tabletter flytandes runt i blodomloppet. Allt jag orkade göra var att titta på TV, trodde jag. För vems hånfulla leende mötte jag när jag slog på svt24, där jag låg och svettades i min soffa? Det var en skallig jävel som försökte försvara ett förslag om hårdare tag mot sjuka som hade lagts fram av en annan jävel i hästsvans.

Nu skall jag inte kommentera regeringens tydliga brist på fördelningspolitik när det kommer till hår. Utan det jag reagerade på var att man nu vill att arbetsgivare skall börja kräva ut sjukintyg från första sjukdagen. (more…)